Den gravida kvinnan och fostret – två individer

Utredningen “Den gravida kvinnan och fostret – två individer” (SOU 1989:51), har lett till en betydande samsyn kring de etiska problem som är förenade med fosterdiagnostik och aborter. Denna utredning deklarerade bland annat:

“När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att en foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas.”

Utredningen deklarerar vidare som sin uppfattning:

“Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som båda är skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp.”

Senare skrev ett enigt socialutskott i betänkandet “Vissa etiska frågor” (1993/94:SoU2 ) att utskottet

“…anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring bland annat i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv.”

Samma uppfattning deklareras i inledningen till FN:s barnkonvention där det klargörs att barnet har rätt till “lämpligt rättsligt skydd” även före födelsen.

Det finns alltså en bred samsyn om att alla människor har rätt till liv och att fostret är en skyddsvärd individ med en principiell rätt till liv och rättsskydd. Denna samsyn kommer till uttryck bland annat i internationella konventioner, svensk lag, socialutskottets betänkanden och i olika statliga utredningar.

Det råder numera också en samsyn om att “en avvägning mellen fostrets och moderns intressen är ofrånkomlig då dessa är motstridiga”. Som exempel kan nämnas regeringens proposition “Fosterdiagnostik och abort” (Prop 1994/95:142):

“En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv.” 1)

Nya Moderaterna – snart inte moderata

Ja, nu börjar man undra.

Mikael Odenberg avgår som försvarsminister eftersom han inte kan stå för den avrustningspolitik som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vill driva. Heder åt Mikael. Han står rakryggat för sin uppfattning. Det skulle fler behöva göra i politiken.

Jag tror att det är många i vårt land som börjar fundera över vart de nya moderaternas politik för oss.

De flesta läser väl nyheterna från Ryssland? Åt minstone jag drar slutsatsen att nu är inte rätt tid att avrusta.

För några veckor sedan skrev 12 kristdemokrater om detta och varnade för “Rött kort för ‘nya Moderaterna‘ “.

De har till stora delar rätt i sin intention: Många väljare funderar över vart moderaterna tog vägen. Vi kan som kristdemokratiskt parti stå upp för många av de sakfrågor där moderaterna numera sviker sina traditionella väljare.

Det betyder inte i sig att vi som parti är ett konservativt parti, eller ens att vi är ett värdekonservativt parti.

Vi är ett kristdemokratiskt parti, men en distinkt ideologi som varken är konservativ, eller liberal. Den bygger på tomismen, skolastiken som i sin tur baseras på judeo-kristna värderingar stöpta i grekisk-filosofiska termer och begrepp, samt den romerska naturrätten.

Centralt för oss är person-begreppet. Vi kan sägas vara en del av den filosofiska strömning som kallas personalism. Varje människa är ett mål i sig, och kan inte, får inte betraktas som ett medel. Detta oavsett människans fysiska, psykiska eller ekonomiska förmåga.

Men vi sätter in personen i en gemenskap, nerifrån och upp: varje människa är en del av en familj. Familjen är samhällets viktigaste grundläggande byggsten. Tillsammans med andra bildar vi andra gemenskaper: församlingar, föreningar, fackföreningar, företag. Slutligen bildar vi tillsammans samhället och väljer att organisera det i form av kommun, landsting och stat. Statens uppgift är att skapa ramverk, lagar och institutioner på nationell nivå samt ge skydd och möjligheter för de lägre nivåerna i samhället, likaså har de övriga, landsting och kommun till uppgift att ge service och regleringar för sina nivåer och stödja de underliggande nivåerna i sin uppgift. (Detta kallas för subsidiaritetsprincipen). Kontentan är att samhället och staten är till för människan, inte tvärtom. Och att samhället är just det: det civila samhället och det är inte samma sak som ‘staten’. Staten är inte allsmäktig: den har den makt som vi som väljare, medborgare ger den. (All makt utgår från folket).

Därför står vi inte för individualismen (som liberalerna) och inte för kollektivismen (som socialisterna, eller kommunisterna). För oss blir inte heller nationen ett begrepp med stort N(ationen), utan internationalism är för oss lika naturligt (tillsammans med en sund nationalism).

Vi vill inte konservera samhället, och okritiskt hålla kvar vid gamla institutioner och värden, utan tvärtom vi vill reformera samhället utifrån begrepp som solidaritet med de svaga och utsatta och både nationell och internationellt broderskap. Vi tror på förvaltarskap som idé, vi har ansvar att ta hand om skapelsen, vårda den så att vi inte förstör den i rovdrift och vanskötsel.

Vi anser vidare att all politik måste grundas på att varje människa är unik och har ett okränkbart värde. Vi menar också att människan är ofullkomlig, dvs har brister, så man kan inte bygga ett samhälle som förutsätter att alla är goda och enbart vill andra gott. Det är också detta som gör att vi inte tror på ett utopiskt samhälle – en idealbild av hur det framtida samhället skall se ut – såsom socialister och kommunister gör.

Men utifrån bl a naturrätten anser vi att det finns vissa institutioner, t. ex äktenskapet, familjen, föräldraskapet, som i sig är beständiga som företeelser, oavsett vad människor tycker och vad majoriteten bestämmer.

Vi menar också att det finns värden som inte grundar sig i majoritetsbeslut. Människans unika värde, grunden för mänskliga rättigheter, gäller oavsett vad majoriteten bestämmer.

På denna grund kan många som kallar sig konservativa, och särskilt de som kallar sig värdekonservativa eller socialkonservativa, känna sig hemma med kristdemokratins grundvärden och principprogram.

Därför tror jag på ökad tillväxt för partiet i framtiden, när Moderaterna slutar vara moderata, när Centern blir alltmer liberalt, och Folkpartiet alltmer populistiskt.