Jag håller just på med att läsa artiklar och böcker av Wilhelm Röpke, den kristdemokratiska nationalekonom som stod bakom det “tyska undret”, när Tyskland reste sig upp ur ruinerna efter andra världskriget.
I veckans nummer av Kristdemokraten skriver Charlie Weimerws, KDU:s förbundsordförande, om Wilhelm Röpke och den sociala marknadekonomi som han förordade.
Jag vill dela med mig av ett citat från Röpke, som en beskrivning av vad ett kristdemokratiskt samhälle skulle vara:
“Till vilken nytta är aldrig så mycket välstånd om vi samtidigt och oavbrutet gör världen vulgärare, fulare, mer larmande och gråare, och om människor förlorar de moraliska och andliga fundamenten för sin existens? Människan lever helt enkelt inte av radioapparater, bilar och kyskåp allena, utan av hela den oköpbara världen bortom marknaden och resultatsiffror, världen av värdighet, skönhet, poesi, anständighet, ridderlighet, kärlek och vänskap, världen av gemenskap, livets mångfald, frihet och personlighetens fullständighet.”
February 26th, 2010
Posted by
Per-Olof Hermansson |
Ekonomi, Kristdemokrati, civilsamhället, demokrati, etik, friheterna, ideologi, marknaden, poesi, social marknadsekonomi |
no comments
Jag har fått god media första veckan efter nomineringsmötet.
Dagen efter intervjuades jag och Else-Marie Lindgren av Radio 7Härad, intervjuer om tydliggjorde våra olika profiler: Else-Marie vänder sig till allmänborgerliga väljare och vill enligt sina egna ord stå för en pragmatisk kristdemokrati. Jag vänder mig till de väljare som vill ha en mer tydligt profilerad, kristdemokratisk politisk som är ideologiskt grundad.
Tidningen Kristdemokraten skrev redan på fredagen en liten blänkare om att lotten fällt avgörandet om vem som skulle stå på förstaplatsen till riksdagen för VG Södra.
Markbladet skrev i veckan en halvsida (sid 20) om nomineringen och att jag satsar på en personvalskampanj, och redogjorde också för några av de frågor jag vill driva: att jag vill ha mindre stat och starkare civilsamhälle, där ‘marknaden’ bygger på andliga, moraliska och kulturella värden, och kontrolleras av människors inneboende kompass, inte bara på lagar. Och att jag vill föra fram mänskliga fri- och rättigheter, skol- och äldreomsorgsfrågor. Och inte minst att i ett starkare civilsamhället måste familjen få utökat utrymme att bestämma själva hur de vill leva.
Boråstidningen skrev i torsdags en halvsida om nomineringsmötet, och om min personvalskampanj. (finns inte på internet). Rubrik: Tar sikte på riksdagen. Jag fick bla säga: “Många kristdemokrater är för snälla och antar rollen som samarbetsingenjör. Jag vågar sticka ut hakan och även säga sådant som inte är politiskt korrekt”, och “Den som lindar in sitt budskap av rädsla för att väcka anstöt, när inte ens de 20 procent som tycker likadant. ” Vidare lyfte artikeln fram att jag är emot kvotering av föräldraförsäkringen och homoäktenskap i kyrkan, samt att jag kommer driva frågan om ett stärkt försvar, som avskräcker eventuella invasionsplaner från främmande makt.
Artikeln redogjorde också lite för hur jag tänker driva min kampanj: genom att bilda en stödjande kommitté, samla in pengar till trycksaker, delta i debatter, möten på torg och i olika föreningar.
Boråstidningens politiske redaktör, Katrina Larsson, skrev på ledarplats några notiser där hon lyfte den viktiga frågan om vem som kommer att vinna folkets röster för Kristdemokraterna i riksdagsvalet, och redogjorde kort för lottens roll, och konstaterade att sittande riksdagsmän brukar kunna räkna med ett starkare stöd.
Vidare konstaterar hon att jag stärkt av stödet kommer driva en personvalskampanj, att den orädde Hermansson inte dragit sig för att kritisera partiledningen för att driva partiet i en allmänborgerlig riktning och bl a gett tummen ner för partiets beslut att ge utländska kvinnor möjlighet att få abort i Sverige.
Och i veckan ringde Radio 7Härad och bjöd in mig till debatt nu i morgon då Måndagsklubben skall debattera kvotering av bolagsstyrelser mm.
En bra början på min personvalskampanj!
February 14th, 2010
Posted by
Per-Olof Hermansson |
Alliansen, Kristdemokratisk ideologi, Kristna väljare, abort, civilsamhället, försvar, ideologi, riksdagsvalet, stat |
no comments
Jag kandiderar till riksdagen. För närvarande står jag på förslag på riksdagslistan för Västra Götaland Södra. Platsen är dock inte offentlig, förrän efter nomineringsstämman den 3 februari då beslut fattas.
Vilka frågor vill jag då bevaka och driva, om jag skulle bli vald?
Låt mig först säga att jag vill vara en ideologiskt medveten kristdemokrat. Det betyder att jag vill driva frågor utifrån ett kristdemokratiskt genomtänkt perspektiv. Inte bara för att det skulle attrahera någon, utan för att jag tror att det är rätt. Och inte bara för att partiet eller något riksting beslutat om en sakfråga.
Jag vill grunda mina idéer och förslag på en ideologisk grund. Om slutsatserna inte stämmer med vad partiet just för stunden vill driva, så håller jag hellre fast vid grunden, och de slutsatser som kommer därur.
1. Familjen och civilsamhället
Familjen är samhällets viktigaste byggsten, den grundläggande enheten som bär upp samhället. Människan som är en person, lever inte isolerad utan i gemenskaper, och den främsta är familjen. Familjer ingår i släkter. Människor bor i byar och orter, och får relationer med grannar, hembygdsföreningar, idrottsklubbar. Folk arbetar i företag, och får även där relationer.
Tillsammans bygger människan i gemenskap samhället, det som kallas civilsamhället. Tillsammans skapar människor i gemenskaper staten. Staten är till för människans skull – och inte tvärtom. Och samhället är inte staten!
Ett väl fungerande samhälle har väl fungerande familjer, där föräldrar stöttar varandra och utvecklas, och där barn mognar och blir vuxna.Vidare finns väl fungerande personer med företag, och väl fungerande marknader.
För att få väl fungerande familjer och företag behöver familjen och företagare gynsamma villkor och stöd från samhället och stat/landsting/kommun. Den offentliga sektorn behöver stödja och underlätta för familjerna och företagare att kunna leva det liv och driva företaget på det sätt som de själva tillsammans bestämmer.
Det finns två diken: för mycket stat, eller för mycket ‘marknad’. Den gyllene vägen är någonstans däremellan: en marknad som byggs upp eller tyglas av människor i gemenskap och deras moraliska och kulturella kvaliteter.
Läs om den tyske kristdemokraten Röpkes syn på samhället.
2. Mänskliga fri- och rättigheter
Utifrån människans väsen (personalism) definieras ett antal rättigheter som ingår i att vara människa. Det är t.ex rätten till mat, bostad, utbildning, rätten att fritt välja åsikter och religion. Detta har kommit att kallas de mänskliga “fri- och rättigheterna.”
En av de viktiga rättigheterna är att människan skall få leva fri: välja hur och var hon vill leva. Det hänger ihop med att människan har en fri vilja, och därmed ansvar för sina val.
För att ge största möjliga utveckling åt personer och gemenskaper behöver dessa få leva i frihet. Varken stat (offentlig sektor) eller marknaden skall få ha sådan makt att de skall kunna hämma personernas och familjernas tillväxt (både i kvalitet och omfattning).
De mänskliga rättigheterna tas för givna. Men i stora delar av världen är de inte det. Särskilt i länder som inte historiskt är knutna till den kristna kultursfären, som ju de mänskliga rättigheterna har växt upp i.
I många länder i asien och afrika får människor lida pga att de mänskliga rättigheterna inte respekteras.
Jag vill slåss för de mänskliga rättigheterna, och friheterna, både i Sverige och i tredje världen, och t.o.m. i Europa, där vissa rättigheter naggas i kanten.
I tredje världen kan det vara religiösa eller politiska minoriteter som förföljs eller motarbetas. I stora delar av muslimska världen har de kristna minoriteterna, som oftast bott i dessa länder sedan tiden innan islam uppkom, mycket tuffa vilkor, och ibland är de utsatta för ren förföljelse.
I Sverige är det allt viktigare att bevaka och försvara religionsfriheten, rätten att välja och utöva sin relgion.
Det finns t.o.m. en av de mänskliga rättigheterna som vi inte tagit in i svensk lagstiftning, det är rätten till samvetsfrihet. I praktiken kan det t.ex handla om att det behövs en samvetsklausul som ger en anställd rätt att avstå från att göra en viss insats som bryter mot personens samvete. Samvetsfrihet är just att man inte skall tvingas bryta mot sitt samvete.
3. Äldrefrågor
I storfamiljen ingår oftast en generation äldre. Det är de som lever kvar längst, och som har burit en stor börda under livet genom att ta ansvar för familjens liv och tillväxt, ofta under svåra tider.
De äldre blir fler och fler. När man blir äldre blir man åter igen beroende av andra, sin familj, men också av de vårdare som man kanske behöver.
Att ta hand om äldre är en viktig uppgift, och de äldre skall behandlas med respekt. Den värdighetsgaranti som Kristdemokraterna arbetat för, och som regeringen nu föreslår skall ingå i en värdegrund för äldreomsorgen är oerhört viktig. Vi skall behandla de äldre som vi själva skulle vilja bli behandlade!
Pensionärernas ekonomiska villkor måste förbättras, särskilt de med sämst pension. Det kan ske genom en omarbetning av pensionsberäkningarna, och / eller genom sänkt skatt.
4. Stärk försvaret
Jag har tidigare skrivit om behovet av en ny försvarspolitik för både kristdemokratin och för Alliansregeringen.
5. Övrigt
Utöver ovanstående frågor som ligger mig varmt om hjärtat så vill jag också utifrån min erfarenhet som företagare, invandrare från Afrika och aktiv i skolpolitiken i Mark, jobba med utbildningsfrågor, företagarfrågor, och frågor som berör invandring och integration, samt bistånds- och utvecklingsfrågor.
Bistånds- och utvecklingsfrågor berör även frågor kring mänskliga fri- och rättigheter, och inte minst rätten för de outvecklade länderna att få ett gott civilsamhället med väl fungerande familjer och företag.
February 2nd, 2010
Posted by
Per-Olof Hermansson |
Kultur, familjen, friheterna, företagande, ideologi, marknaden |
no comments
Kära vänner,
Jag hälsar alla varmt välkomna till årets årsmöte och tillika nomineringsstämma för Kristdemokraterna i Mark.
Om ni följer med i media vet ni att Kristdemokraterna ligger lågt i opinionsundersökningarna. Sedan valet 1998, då vi fick 12 %, så har siffrorna dalat för varje val.
Min uppfattning är att det beror på att partiet blivit för otydligt, och inte vågar sticka ut med sina profilfrågor. Jag har också varit en av de interna röster som varit kritisk till partiledningen (inkl partistyrelsen och ledande funktionärer) som alltför hög grad orienterat partiet i en mer allmänborgerlig, och i vissa fall social-liberal riktning.
Den interna kritiken har vuxit sig starkare i takt med motgångarna, och sedan sommaren 2009 tror jag mig märka början till en förändring från partiets ordförande, Göran Hägglund. Det har märkts i hans val av talskrivare, Fredrik Haage, och genom de större tal Göran Hägglund hållit på rikstinget, i Almedahlen, på partifullmäktige och nu senast på kommun- och landstingsdagarna.
För första gången hördes Göran Hägglund säga att partiet grundas på “kristen” etik. Annars har han brukat säga att vi är ett värdeorienterat parti. Men det räcker inte. Vi måste våga sätta etikett på vilka värderingar vi bygger på.
Nu söker Göran Hägglund sig tillbaka till de kristdemokratiska rötterna i tysk efterkrigstid, bl a genom att hänvisa till den tyske ekonomen Wilhelm Röpke, som betonade att samhället inte är staten, och att samhället måste bygga på andliga värden, moral, och sociala normer. Marknaden måste tyglas, inte av stat och regleringar enbart, utan av människans etiska värderingar. Den rätta vägen är den “tredje vägen”, mellan marknad och stat. Ett samhälle byggt på de små gemenskaperna, med familjen som grundsten.
Vi kristdemokrater behöver inte bara vara ideologiskt tydliga, utan även våga ta för oss, sticka ut, och våga konfrontera andra partier utifrån vår ideologiska position. Annars märks vi inte, även om vi i Alliansregeringen haft en stor påverkan med bla vårdnadsbidrag, lagen om valfrihet (LOV), avskaffande av fastighetsskatten, och mycket mer.
Jag är helt övertygad om att vi har våra kärnväljare med oss, de är lojala, och trogna, fast ofta besvikna. Så vi kommer in i riksdagen. Det är jag inte orolig för.
Men vi kan bli mycket större, och påverka politik i kommun, region och riksdag mycket mer. Ett sätt är att i valet kryssa in de som står för en tydlig kristdemokratisk ideologiskt grundad politik!
Välkomna!
Per-Olof Hermansson
Ordförande Kristdemokraterna i Mark
PS läs mer om Wilhelm Röpke.
February 2nd, 2010
Posted by
Per-Olof Hermansson |
ideologi, årsmöte |
no comments
“Äntligen! ” ropas det ibland. Och det får jag nu faktiskt tillfälle att ropa också.
Jag har varit kritisk till partiledningen (Presidiet, partistyrelsen och centrala tjänstemän) tidigare år för att jag uppfattat det som att ledningen velat vrida partiet i social-liberal, mer politisk korrekt riktning.
Jag har varit allvarligt bekymrad – inte över att vi skulle hamna utanför riksdagen, det tror jag vi slipper eftersom vi har en grupp lojala kärnväljare som inte överger oss – men för att fotfolket, de vanliga medlemmarna på lokalnivå känner sig alienerade från sitt parti. Och det hämmar partiarbetet vilket leder till låga valresultat kring 4-5-6 %.
Men sedan rikstinget i somras har det hänt någonting med Göran Hägglund. Han började prata på ett nytt sätt.
I Almedahlen kom ett nytt, fräscht inlägg som gav många kommentarer bland tidningarnas ledare, och genklang bland bloggar-tyckar som Dick Erixon, Johan Ingarö mm.
Och därefter har det börjat komma en strid ström av artiklar på samma tema.
I aftobladet skrev han i augusti: “Våga tala om kvalitet“. I DN skrev Göran nyligen ett debattinlägg. Artiklarna har blivit mycket omskrivna och refererade (på ledarsidor, bloggar och kultursidorna).
Nu senast höll Göran ett tal på Kristdemokraternas rådsslag inför valet 2010. Talet har rönt stor uppmärksamhet.
För mig är Göran Hägglunds tal ett tecken på att man i partitoppen fattat att vi inte kan fortsätta att söka nya väljargrupper i en social-liberal, eller allmänborgerlig riktning, utan hellre öppna upp, utvidga partiet utifrån våra kärnväljare, i värdekonservativ eller social-konservativ riktning.
Det bådar gott.
Men det betyder inte att vi som parti är ett konservativt parti. Vi har en grund i en kristdemokratisk ideologi, kallad personalism, men i partiet skall det vara så högt till tak att de som är (enbart) värde-konservative eller social-konservativa skall känna sig hemma, och få handlingsutrymme inom partiets ram.
Senare tillagt:
Och debatten fortsätter, dels i Debatt i TV, och dels i tidningarna, t.ex Dagen.
September 17th, 2009
Posted by
Per-Olof Hermansson |
Kristdemokraterna, Kultur, ideologi |
no comments
Jag har varit tyst en längre tid på bloggen, och även skrivit färre inlägg sista året.
Det blir lätt ett krav att skriva ofta och mycket. Men blir det bättre för det?
Jag har på sista tiden funderat mycket på hur vi skall driva politik som är ideologiskt tydligare, både på lokalplanet och på riksplanet.
Det är vanligast att man driver pragmatisk politik, utifrån samförstånd och enhet i de politiska blocken: här i Mark i MarkAlliansen och på riksplanet genom regeringssamarbetet i Alliansen.
Men jag tror att väljarna (våra väljare men även de andra partiernas) ät trötta på pragmatisk och samförstånd (när det blivit för mycket av det).
Pragmatisk politik är för mycket förvaltande. Det kan tjänstemän stå för. Om vi politiker blir förvaltande så är något fel. Vi behöver vara nydanande och utvärderande, hitta nya lösningar och ibland gå tillbaka till gamla lösningar och levnadssätt. Om det är bättre för våra innevånare, om det blir ett bättre samhälle.
Vi brukar säga att vi vill skapa “det gemensamma bästa”. Men det gemensamma bästa är inte politik baserad på minsta gemensamma nämnaren. Utan just det bästa för det gemensamma samhället.
Detta är något jag skall arbeta med framöver: skapa en ideologiskt tydlig profilerad politik baserad på en kristdemokratisk ideologi.
May 2nd, 2009
Posted by
Per-Olof Hermansson |
Kristdemokrati, ideologi, politik |
no comments
Igår var jag på partifullmäktige i Stockholm, och efter en öppen debatt beslöt vi att fastställa valsedeln till Europaparlamentet i enlighet med partistyrelsens förslag.
Den enda ändringen som det blev votering om, och en stor diskussion kring, var frågan om Lennart Sacrédeus skulle vara med på listan eller inte.
Eftersom Svd i dag citerar mig så vill jag skriva vad jag sade till journalisten, eftersom hon inte fattade min poäng, och bara citerar få valda brottstycken.
Huvudpoängen i mitt resonemang har jag redan skrivit om här. Läs gärna det först.
I mitt tal på partifullmäktige så drog jag också detta i korthet. Jag vill här nedan utveckla mina tankar något.
Partiledningen (PS och ledande funktionärer) driver idag partiet i en förändringsprocess för att försöka attrahera nya väljargrupper. De försöker placera Kristdemokraterna som ett allmänborgerligt parti, baserat på kristdemokratisk ideologi, men med en mer social-liberal agenda än den traditionella kristdemokratin som finns i Europa, och som Kristdemokraterna i Sverige utvecklats till och som finns dokumenterad i partiprogrammet från 2001.
I sina försök att göra Kristdemokraterna till ett “rumsrent” parti (i medias ögon, och för att attrahera väljargrupper som tycker att partiet har varit för konfessionellt), så har partiledningen försökt föra av vissa frågor från agendan, och tona ned andra frågor, och i stället lyfta fram nya allmängiltiga frågor som inte varit typiska för oss tidigare (t.ex fastighetsskatten, bensinskatten).
Däremot har de drivit denna process på ett sätt som alienerar inte bara kärnväljare, utan även många av de aktiva lokala politikerna som håller upp partiet i grunden. Jag tror vi behöver vara stolta över vårt parti, stolta över våra ideologiska ställningstaganden, men det är något som många har svårt idag. (åt ena eller andra hållet).
Vissa frågor har blivit tabu. Den som är mest tabu-belagd är förstås abort-frågan, och hur man hanterar det ökande antalet ungdomsaborter.
Som exempel på hur man lägger locket på (ovanifrån) kan man nämna (vilket jag gjorde för journalisten) att på rikstinget för 2 år sedan så gick partistyrelsen ut hårt för att kväsa abortfrågan och de som vill driva den – en gång för alla. Sättet de gjorde det var sådant att allt som har med abort att göra, eller ens kommer i närheten av att antyda någon kontakt med abortfrågan blir skambelagt och tabu. En av motionerna på rikstinget föreslog att partiet skall verka för att definitionen av när ett foster skall räknas att vara ett barn skulle sänkas från vecka 28, till vecka 22 i enlighet med WHO:s rekommendationer. När denna motion kom upp så vågade flertalet inte rösta för detta (bara en minoritet röstade för), och motionen avslogs, trots att samtliga remissinstanser tillstyrkt förslaget att sänka gränsen när frågan gick på remiss 2006.
Märk väl att i början av 2008 beslöt regeringen att sänka gränsen till vecka 22, dvs vår partiledare Göran Hägglund går här emot vårt rikstings beslut, och det utan någon diskussion i partiet, eller ens någon förklaring om varför partiet bytt ståndpunkt i frågan (jag har inte sett någon i alla fall). Att ena året kväsa en motion om detta och nästa år besluta i motionens anda är för mig ett tecken på att det gått “troll” i frågan.
Att Lennart Sacrédeus inte kommer med på valsedeln är inte den intressanta poängen när man analyserar provvalet, och tittar på valsedeln. Att diskutera detta är att ge sig in i en pseudodebatt.
Att utesluta honom från valsedeln, vilket vi gjorde i fredags, är att bädda för en fortsatt pseudodebatt, vilket kommer skada partiet. Det är det olyckliga med beslutet, att pseudodebatten fortsätter.
För det viktiga är inte att vi uteslöt honom. Det viktiga är provvalsresultatet, och den lista vi fastställde. Vi har en otroligt bra lista som den är idag. De första 5 är mycket bra namn: Ella Bohlin 1:a, Sofia Modigh 2:a (som varit med att starta den nya nykterhetsrörelsen VITA, Per Landgren 3:a en mycket ideologiskt förankrad kristdemokrat. Christina Doctare på 4:e plats, Tuve Skånberg på 5:e plats, och Rolf Åbjörnsson samt Annelie Enochsson längre ned är alla Fellows vid Claphaminstitutet, där jag också är aktiv. Bland topp 10 finns ingen med läggning åt allmänborgligt social-liberalt håll.
Dett är den intressanta reflektionen: provvalet gav ett mycket kraftigt utslag till förmån för “klassiska kristdemokrater”, eller värdekonservativa om man vill kalla dem så. De är helt dominerande om man räknar antalet röster och ringar.
Valsedeln som den är idag är därmed en mycket bra valsedel, och topp-kandidaterna är inte representanter för en social-liberal kristdemokrati. Så långt allt gott.
Provvalsresultatet blir för mig ett bevis för att partiledningen och funktionärer (från partifullmäktige uppåt) inte går i takt med sitt fotfolk (räknat som de som var ombud i provvalet). Den går än mindre i takt med sina medlemmar, eller sina kärnväljare. Dessa blir mer och mer desillusionerade av hur partiet agerar, och hur utfallet blir av vårt regeringssamarbete. (Fastighetsskatten, bensinskatten, ett urvattnat vårdnadsbidrag, ett för svagt försvar för äktenskapet (även om det är G i denna frågan så är det inte MVG).
Att utesluta Lennart Sacrédeus var ytterligare en sådan (onödig) manöver som skadar partiet. Jag tror inte det är den värsta, men den stärker folks uppfattning att partiet leds åt fel håll.
Göran Hägglund talade på partifullmäktige om att vi behöver vara lagspelare. Gott! Men låt då oss som representerar den tysta interna majoriteten (enligt min uppfattning) få vara med och spela. Vi känner oss sido-spelade (sidestepped), dvs inte respekterade, inte tagna på allvar, vi får inte komma fram, man rekryterar inte bland oss när det gäller ledande funktionärer osv.) En ja-sägarmentalitet och själv-censur odlas som är märkbar när man åker på distriktsordförandemöten och på partifullmäktige.
I vårt handlingsprogram 2008-2010 står en inledande vision om att vi är ett parti med högt till tak. Det taket är idag inte så högt som det sägs. Tyvärr.
Om partiet inte ändrar sig, dvs höjer taket, låter oss alla spela med, och tillåter ärliga försök att komma till tals med svåra politiska frågor som ungdomsaborterna (t.ex genom att genomföra ett brett handlingsprogram mot ungdomgraviditeter i enlighet med en annan motion som avslogs), då kommer våra kärnväljare att överge oss, och många medlemmar och lokalpolitiker kommer tappa geisten. Och vi kommer inte ha rekryterat nya, eller attraherat nya väljargrupper som väger upp detta.
Ett parti som inte förmår entusiasmera en absolut huvudpart av sina partimedlemmar och sina lokalaktiva går en dyster framtid till mötes.
Eftersom vi länge balanserat på 4% gränsen, och trots att vi stått upp för äktenskapet inte rekryterat nya väljare, tror jag att ett fortsatt stort avstånd mellan partiledning och fotfolk kommer innebära att vi inte klarar oss in i riksdagen 2010. Det brukar ju vara vårt fotfolks insatser i valrörelsen som gör att vi hämtar in i slutspurten.
Ett parti kan inte fungera utan 100 % stöd underifrån.
Jag hoppas jag får fel, och jag kommer göra mitt för att öka entusiasmen och mana till fortsatt tro på partiet.
Vi måste få högt till tak, och acceptera att det finns olika uppfattningar i en del sakfrågor, i vetskap att vi trots allt bygger på en kristdemokratisk ideologi. Det är ideologin som är viktigast att vi håller fast vid och är överens om.
Än finns det hopp för partiet, men det krävs två för att dansa tango. Partiledningen kan inte dansa ensamma utan behöver oss, och jag hoppas att de inser att vi är viktiga för partiets framtid.
PS.
* Jag delar inte Sacrédeus uppfattning i EU-frågan (jag är för EU, och vill införa Euron, och kan t.om. tänka mig att vi går med i Nato). I denna fråga är ju också flera partier splittrade i falanger. Och så måste det få vara.
** Med klassisk kristdemokrati menar jag inte att vi skall vara ett konfessionellt parti, utan vi behöver mer av kristdemokrati i europeisk tappning, och mindre marknadsliberal social-liberalism av allmänborgerlig karaktär.
Jag har inga problem att skilja på det “värdsliga och det andliga regementet” (jmf. Luther), men förstår att det är svårare från de som kommer från frikyrklig bakgrund.
Frågan om klassisk kristdemokrati, och beteckningen värde-konservatism, är värd reflektion och ytterligare inlägg.
Läs också Svd, Svd, DN samt Dagen, Dagen och Dagen
January 17th, 2009
Posted by
Per-Olof Hermansson |
EP-valet, Kristdemokrati, Kristdemokratisk ideologi, Kristna väljare, abort, debatt, ideologi, åsiktsfrihet |
3 comments
Som jag skrev nyligen i ett inlägg så kommer en ström av kulturpersonligheter och framför sina åsikter rakt och politiskt okorrekt.
T.ex skrev poeten Marcus Birro en debattartikel i Expressen den 19 oktober om familjen och tvåsamhet. Det är starkt, modigt och utan självcensur.
Läs artikeln här.
October 29th, 2008
Posted by
Per-Olof Hermansson |
familjen, ideologi, politiskt korrekt |
no comments
I onsdags intervjuade Expressen mig om hur läget är inom partiet. De har intervjuat totalt 25 av 27 distriktsordföranden.
I artikeln som publicerades på torsdagen citerade de mig:
“Vill det sig illa, och de andra i Alliansen försöker köra över oss, så är det bättre att gå ur Alliansen.” Per-Olof Hermansson, Södra Västra Götaland
Detta föranledde Radio Sjuhärad att ringa mig i torsdags förmiddag och fråga om jag var villig att säga detta i en debatt med en företrädare för Alliansen. Givetvis var jag det.
Det visade sig senare att de fått en MUF-ordförande att ställa upp, och detta kryddades med att en RFSL-are, Åke Englund, också var med. Han skriver om debatten här.
MUF-ordföranden var upprörd över att jag ville fälla Alliansen för en “sådan liten principsak”. Min undrar är förstås varför de tre andra partierna vill köra över Kristdemokraterna och riskera att vi går ur Alliansen för en sådan liten principsak.
Vill du höra hela debatten så kan du klicka på denna länk, titta lite längre ned på sidan. Döm själva.
Jag tyckte att debatten hölls på en sansad nivå, och jag försökte föra ett lite mer filosofiskt resonemang (om äktenskapet ontologiskt sett, om ordet som symbol mm) som jag fört i tidigare inlägg Bevara äktenskapet. Men på Åkes blogg rubriksätter han sitt inlägg med “Att möta fienden”, och skriver han “tror fortfarande jag funderar på känslan av att möta någon direkt som har så diametralt och nästintill hatiska åsikter om vad jag är”. Jag tolkar detta som en känslomässig projicering, en rädsla om man inte känner mig och vad som driver mig.
Det är ledsamt att han tycker att jag har hatiska åsikter om vad han är. Det har jag inte. Inget jag sade i debatten uttrycker en hatisk åsikt ‘om vad han är’.
Däremot är jag övertygad om min uppfattning i sakfrågan: att den relation som man betecknar med ordet “äktenskap” endast kan förekomma mellan en man och en kvinna.
Att jag uttrycker denna uppfattning räcker tydligen för att (vissa) andra uppfattar mig ha nästintill hatiska åsikter.
Jag själv tyckte att vi hade en rak, öppen, fair, debatt. Som för min del gärna fått fortsätta en stund.
Det jag efterfrågar är att de som driver frågan om könsneutrala äktenskap svarar med ett mer filosofiskt resonemang. Nu blir det i stället mest argumentet: kärlek, diskriminering, och känslor.
De sista dagarna har jag fått några kommentarer, som ni kan läsa, här på bloggen.
En av kommentarskrivarna, Bengt, har grovt missuppfattat min fråga om hur många ben en hund har om man kallar svansen för ett ben. Även där ser jag en stark, känslomässig reaktion, i detta fall överreaktion. Jag har inte fått något svar på min sista fråga till honom, att återkomma efter att han läst mitt inlägg Bevara äktenskapet.
Efter radiodebatten har jag fått en mängd positiva reaktioner. En man ringde i fredags kväll och berättade att han länge röstat på (c) och (m) men att han nu skulle stå upp för och vara ambassadör i sina kretsar för Kristdemokraterna, särskilt i frågan om äktenskapet.
Jag har också fått ett telefonsamtal till mitt mobilsvar med ett hotfullt budskap, med anspelning på inlägget om Bevara äktenskapet.
Tar man till hot har de rationella och logiska argumenten trutit. Det vinner ingen respekt.
Jag vill föra debatten på rationella grunder och sakliga argument, men givetvis utifrån vars och ens grundläggande ideologi (vilket gör att man kan hamna i olika slutsatser).
Vi måste skilja på sak och person.
January 28th, 2008
Posted by
Per-Olof Hermansson |
Bevara äktenskapet, argument, debatt, ideologi, äktenskap |
no comments
I intervjun med Expressen, och i debatten i Radio Sjuhärad, var en huvudfråga om jag tyckte att vi Kristdemokrater skulle kunna lämna Regeringen och Alliansen på grund av frågan om könsneutrala äktenskap.
Mitt svar är Ja, om de övriga partierna kör över oss. I alliansuppgörelsen ingår att alla partier skall vara överens, och att en fråga måste bearbetas och penetreras tills vi är överens.
Jag förde också fram att man måste stå för sina åsikter. En politiker måsta mena vad han säger, och säga vad han menar.
Det finns grundläggande värdefrågor som är viktigare för oss som ett värdegrundat parti, än andra frågor som inte är värdefrågor, t.ex en skatt.
En grundläggande värdefråga kan man inte bara ge upp.
Är något man tror är sant och viktigt ifrågasatt kan man inte byta åsikt för att tillfredställa en större opinion.
Att en stor majoritet av riksdagsmännen vill en viss sak gör det inte mer rätt. En demokratisk majoritet har inte alltid rätt.
Den har rätt att i enligt vår grundlag att ta ett beslut, men det gör inte beslutet i sig rätt. Beslutet – sakfrågan – måste bedömas i sig själv, utifrån premisser, rationella argument mm.
Vi som kristdemokrater måste stå upp för vår grundläggande ideologi, oavsett konsekvenserna. Att mildra våra åsikter, tvätta bort något av vår ideologi, för att bli mer salongsfähiga är för mig att vara förljugen.
Det är möjligt att andra partier vill verka på detta sätt: ändra sin uppfattning för att man tror att folket därmed skulle tycka bättre om en, men sådan politiker vill inte jag vara.
Tänk vad Alf Svensson blev hånad och förföljd i media när han talade emot pornografi i början av 90-talet. Och när han föreslog att barn-pornografi skulle kriminaliseras blev han uthängd i media!
Men hur är det idag? Idag står de flesta på Alfs sida mot barnpornografin.
Samma var det när Alf Svensson tog upp frågan om att många överuttnyttjar sjukskrivning. Han blev häcklad för detta. Nu har försäkringskassan satt inte större kontrollsystem för att stävja missbruket av sjukförsäkringsrätten.
Men vad hade hänt om Alf inte varit modig nog och stått up för vad han tror på? Hade vi då idag haft en situation där barnpornografin var tillåten? Och missbrukete av sjukförsäkringen hade fortsatt som förut.
Nej, vi som politiker måsta stå upp för vad vi tror på, för det är ju det vi vill att samhället skall påverkas av. Vi vill att vår ideologi skall prägla det gemensamma bästa. Det gör man inte genom att hålla tyst, eller genom att mildra sina åsikter, eller kohandla med sina principer.
January 28th, 2008
Posted by
Per-Olof Hermansson |
Bevara äktenskapet, Kristdemokraterna, ideologi, makt, politiskt korrekt, äktenskap |
no comments
