Naturlig kuvös: Känguru-metoden

Ibland blir man glatt överraskad när man surfar. Plötsligt hittar jag en sida om Känguru-metoden, en metod att på ett naturligt sätt vårda för tidigt födda barn, eller svaga nyfödda barn, utan att använda kuvös, utan genom att direkt efter födseln lägga barnet mot moderns bröst under ett speciellt tygstycke.

Upphovsmannen, Dr Nils Bergman, är en barndomskamrat till mig, också född och uppväxt i Zimbabwe. Han läste till läkare, och arbetade sedan en tid under 7 år (från 1987) på Manama Mission i Södra Zimbabwe, tillsammans med Agneta Jürisoo (från Horred, en Mark-bo!). Där utvecklades känguru-metoden för att rädda för tidigt födda och svaga nyfödda barn. Kangaroo Mother Care heter deras hemsida där man kan läsa om hur det startade. Agneta hade läst om den kängurumetod som börjat utvecklas i Sydamerika, där den användes efter en viss tid i kuvös. Problemet var att i Zimbabwe fanns inga kuvöser, så då började de utveckla metoden att användas direkt efter födseln.

Jag har ju vetat det tidigare, och retade mig på att när SVT gjorde ett kort reportage om känguru-metoden på Akademiska sjukhuset i Uppsala för några år sedan så nämndes inte ens Nils Bergmans namn.

Det finns också en engelsk internationell sida.

Metoden innehåller två viktiga komponenter: “skin-to-skin” kontakt och amning, båda viktiga för att metoden skall lyckas.

Om man separar barnet och modern efter födseln utvecklas stress och vissa hormoner som är “neurotoxic”, dvs giftiga för hjärnan. Se längs ned på sidan.

Min fru, Marie, känner upprättelse, när hon läser om vikten av hudkontakt och amning, efter att ha ammat alla våra barn enligt naturligt manér, dvs när barnet vill suga så får den det. Och det betydde att de fick alla sova i vår säng, intill henne. Men vi har fått många blickar och pikar under årens lopp från folk när man berättat om hur vi gjort. Det är ju inte alltid PK att vurma för amning.

Den gravida kvinnan och fostret – två individer

Utredningen “Den gravida kvinnan och fostret – två individer” (SOU 1989:51), har lett till en betydande samsyn kring de etiska problem som är förenade med fosterdiagnostik och aborter. Denna utredning deklarerade bland annat:

“När det gäller den oföddes intresse bör först framhållas att en foster i princip har rätt till utveckling och rätt att födas. Därav följer att en abort inte kan motiveras utifrån fostrets intresse. Ett abortbeslut innebär som regel att kvinnans (föräldrarnas) intresse att inte föda barnet tillåts väga tyngre än fostrets intresse att utvecklas och födas.”

Utredningen deklarerar vidare som sin uppfattning:

“Man måste utgå från att modern och det blivande barnet är två individer som båda är skyddsvärda. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp.”

Senare skrev ett enigt socialutskott i betänkandet “Vissa etiska frågor” (1993/94:SoU2 ) att utskottet

“…anser det nödvändigt med en sammanhållen och etiskt förankrad politik i dessa frågor. Utgångspunkten måste därvid vara den syn på människan och på människolivets helgd som har sin förankring bland annat i den kristna etiken och den västerländska humanismen. Alla människor har samma värde och den grundläggande mänskliga rättigheten är rätten till liv.”

Samma uppfattning deklareras i inledningen till FN:s barnkonvention där det klargörs att barnet har rätt till “lämpligt rättsligt skydd” även före födelsen.

Det finns alltså en bred samsyn om att alla människor har rätt till liv och att fostret är en skyddsvärd individ med en principiell rätt till liv och rättsskydd. Denna samsyn kommer till uttryck bland annat i internationella konventioner, svensk lag, socialutskottets betänkanden och i olika statliga utredningar.

Det råder numera också en samsyn om att “en avvägning mellen fostrets och moderns intressen är ofrånkomlig då dessa är motstridiga”. Som exempel kan nämnas regeringens proposition “Fosterdiagnostik och abort” (Prop 1994/95:142):

“En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv.” 1)

Kristdemokraterna det självklara valet för de kristna väljarna

Jag ser positivt på att Roland Utbult inom Folkpartiet lyfter fram de kristna väljarna och deras hjärtefrågor. Det är bra för Sverige att fler partier verkar för en politik baserad på de judeo-kristna värden som legat till grund för vårt samhälle under så lång tid, och som fortfarande bär upp stora delar av svensk politik.

Den utveckling som vi haft i Sverige i några frågor: abortpolitiken, äktenskapet, adoption av barn för homosexuella par m.m, skulle kanske inte vända, men åtminstone stanna upp om vi hade fler aktiva kristna politiker i de olika partierna.

Som jag skrev tidigare tror jag dock fortfarande att Kristdemokraterna är det parti som bäst tillvaratar de kristna väljarnas intressen.

Partiets ideologi är fast grundad i de judeo-kristna värdena. Vi är ett värde-orienterat parti med människovärdet som det mest centrala begreppet. Vi sätter personen i sina naturliga gemenskaperna i centrum, med familjen som den grundläggande enheten i samhället. Våra andra centrala begrepp såsom: människans ofullkomlighet, förvaltarskap, subsidiaritet, solidaritet och broderskap är begrepp som kristna väljare förstår och omfattar.

Vi är också det enda parti som står upp för äktenskapet som institution för man och kvinna.

Vårt medicin-etiska program gäller fortfarande, trots beslut på rikstinget i somras. Hur det nya medicin-etiska programmet skall se ut är en fråga vi som parti kommer att jobba med. Här kommer alla medlemmar och aktivas synpunkter att vägas in.

Vi som är kritiska till vissa av partiets beslut i somras arbetar därför vidare i partiet och tror därför att vi som parti fortfarande skall ta tillvara det ofödda barnets intressen. Det är ju trots allt två individer det handlar om, två personer, med sina respektive intressen. Det är inte förbjudet att inta en abort-kritisk hållning som medlem eller aktiv kristdemokrat.

Det är nu än viktigare att vi som parti signalerar till våra väljare, både gamla och nya, både kärnväljare och perifera väljare, att vi grundar vår politik på en genomtänkt, grundad ideologi, den ideologi som är den bästa för att ta fram praktisk politik för det gemensamma bästa.